Sinnessjukhuset - Del 8

Det är inte långt kvar nu. Här kommer näst sista delen av Sinnessjukhuset. De andra delarna finns Här.

_______________________________________________________

Det står en bil och väntar på grönt. Jag får syn på föraren samtidigt som han får syn på mig. Mannen med den tomma blicken stirrar på mig igenom bilrutan och jag känner paniken explodera som en bomb inom mig. De här här! De måste ha åkt gata upp och gata ned för att hitta mig och jag har gått dem till mötes.


Jag vänder mig om och börjar springa. Bakom mig hör jag bildäcken tjuta. Jag vet att det inte är någon ide. Jag börjar skrika, allt vad jag kan och hoppas på att någon ska höra. En bildörr öppnas och någon kommer springande efter mig. Jag har ingen chans att hinna undan. Någon tar tag i mina armar och jag kastas emot marken. Jag har ingenting att ta emot mig med. Jag smäller emot asfalten. Det ringer i öronen och det känns som om kroppen håller på att domna bort. 
Personen som fällde mig drar i min i bilen. Det tar mig några sekunder att få tillbaka rörelseförmågan men när jag väl har den börjar jag sparka och slå omkring mig. Plötsligt håller någon ett fuktigt tygstycke emot min mun. Jag känner den fräna doften och håller andan. Fortsätter att kämpa emot. Men tillsist måste jag andas. Jag försöker att ta ett litet andetag men kroppen bli ändå helt slapp och jag känner hur min blick blir dimmig.
Vi åker en stund och jag försöker få en uppfattning om vad som händer. Det är två män i bilen. Den ena kör och den andra sitter i baksätet med mig. Det var han som drog in mig i bilen. Jag halvt som halvt ligger över honom och jag försöker att dra mig undan. Jag vill bara komma så långt ifrån dem som möjligt.
Bilen gör en kraftig sväng och börjar studsa och gunga. Nu vet jag att vi har kommit in på den lilla vägen igenom skogen. Snart är vi framme vid huset. Det finns bara en chans kvar nu. Bilen saktar inte en aning. Jag samlar alla mina krafter och kastar mig emot dörren. Den är låst. Jag förstår att hoppet är ute men börjar ändå att skrika och föröka rycka mig loss när mannen tar tag i mig. Överlevnadsinstinkten finns fortfarande.
Bilen stannar hel och mannen kastar ut mig på gårdsplanen. Mina händer skrapar emot gruset och jag känner hur huden rivs upp. Men jag hinner knappt se efter innan männen tar tag i mig och drar mig emot huset. Jag sparkar och sliter, gör allt för att ta mig loss. 
Vi kommer in i den stora hallen. Jag ser att all städutrustning är bortplockad nu. Mitt på golvet står Mr. Scott.
”Jaså, här har vi fröken rymling”, säger han och ser både elak och irriterad ut på samma gång.
Jag lyssnar inte utan fortsätter att sprattla. Någonting viner plötsligt igenom luften och träffar mig på kinden. Det är en hård smäll. Ben emot ben. Den från mig att bli stilla.
”Sådär ja”, säger Mr. Scott och ler elakt. ”Nu ska du få se vad vi gör med sådana som du.”
Männen drar in mig i ett rum. Där inne stå Miss Lockword. Jag förstår att det inte är långt kvar nu. Jag måste få svar.
”Snälla”, säger jag. Min röst är hes efter allt skrikande. ”Jag måste få veta, varför gör ni såhär?”
Mr. Scott skrattar rått. ”Tror du verkligen att det där fungerar på något annat än film? Visserligen skulle jag ju kunna berätta för dig. Du kommer ju ändå inte hinna skvallra för någon.”
Då ser jag Miss Lockword ta fram en spruta. Överlevnadsinstinkten blandas med en ny panikchock. Jag samlar all energi jag har kvar och gör ett utfall. Jag sparkar till sprutan så att den faller ned på golvet. Männen tar ett hårdare grep om mig. Jag kämpar för allt jag är värd.
”Nu får det vara slut med det här”, skriker Mr. Scott.
Jag känner hur mina krafter sakta rinner ur mig. Svarta prickar börjar tona upp sig och dansar framför mina ögon.
Plötsligt hörs en kraftig smäll. På två sekunder vimlar det av polismän i rummet. Någon tar tag i de två männen och sliter bort dem från mig. Nu finns det inte längre något som håller mig uppe. Jag faller ned på golvet med en duns. De svarta prickar blir större och täcker hela mitt synfält precis som röken gjorde i min dröm. Sedan försvinner alla ljud och det blir stilla.