31 november ♥

Hello!

Uppdatera inget igår men ni visste ju ungefär vad jag gjorde ändå. ;) Åkte iväg på morgon för att spela match i Skövde. Tyvärr förlora vi men vi spela bra ändå. Det var väldigt liten plan och vi fick två utvisningar. Fick vara med och spela boxplay båda gångerna (vi har 4 spelare på plan medan de andra är 5) och det var riktigt kul. Har gjort det förut men det kändes ändå kul. Vi höll oss lugna och helt tätt från mål. :)

På kvällen kom Helena hit och firade mig i efterskott. Fick ett "lamafår" aka. pennfack med klubbor i. Så söt, haha. ;) Sen så spelad vi lite spel och kollade på "Frozen" med högsta volym. 

Idag har jag inte gjort så mycket. Småplockat lite hemma, tagit en promenad i det iskalla med soliga vädret, gjort lite läxor och fixat med adventskalendern. Vad tycker ni om den? :)

Dessutom så är det mammas födelsedag så vi ska fira henne lite om en stund.

Hoppas att ni haft en bra helg!

Kram

Lite bilder jag tog när jag var ute

Tessan's adventskalender - Avsnitt 1

Glad första advent på er!

Hade tänkt att upprepa det jag gjorde förra året och ha en adventskalender här i bloggen (vilket jag sagt tidigare). I år kommer det vara en filmserie i fyra delar - en del varje advent. Observera att denna serie är lagom oseriös och lagom välgjord.... låt er inte luras av introt!

Detta avsnitt blev väldigt långt och kanske mindre bra... upptäckte senare att det hade varit bättre om jag lade till musik efteråt, men jag var för lat. ;)

Men ni får ta er en titt och se vad ni tycker.

Helg

Hello!
Skönt med fredag och helg. Har fixat lite olika saker nu på eftermiddagen men allt är tyvärr inte "tillgängligt" för er för än på söndag. ;)
Men en sak jag kan säga är i varje fall att jag har bokat biljetter till innebandy VM! :D Ska åka iväg och se Sverige spela mot Lettland nästa helg. Tagga det!
I morgon ska jag själv spela match och på kvällen så kommer Helena hit och firar min födelsedag lite i efterskott. Ser ut att bli en bra helg.
Ha de

Föreläsning med laget

Hello!
Har nyss kommit hem ifrån en föreläsning om "ett vinnande lag" och laganda och sånt (med innebandylaget). Var rätt intressan även om man hade hört det mesta förut. I vilket fall som helst så var det kul att göra nått med laget, även om alla inte var där.
Sen så fick vi ju godis och en massa god frukt också (och en ballong) så, hehe, bara det kan man ju klara sig rätt långt på. ;)
I morgon är det redan fredag, hur gick veckan så fort? Har inte planerat nått större så det känns rätt skönt att bara kunna slappa lite.
See u

Lite brist på bilder

T-shirt väder?

Valed att ta min nya t-shir och mina jeans med hög midja (som för övrigt båda två är jättesköna). Tänkte att det kanske var lite kallt med t-shirt men den passar väldigt bra med byxorna och dessutom så brukar det vara rätt varmt i skolan så jag tog den ändå. Och vad händer på första lektionen? Brandövning. Så jag var tvungen att stå ute utan jacka när det var typ 5 grader. Kul.

För övrigt så har det vart lite skuggare hos oss idag som vi var tvungna att ta hand om. :) 

Har nyss kommit hem från orkestern där vi repar jullåtar för full. Det är bara två rep kvar till får första julkonsert. Inte långt kvar till jul! :o

På söndag är det första advent och då kommer också första delen av min adventskalender. Se fram emot det.

 That outfit bild, wow

Novellsöndag - Sinnessjukhuset, sista delen

Här kommer då sista delen av Sinnessjukhuset. Hoppas att ni har tyckte att det var okej. :)
Kanske fortsätter med novellsöndag om ni vill? Men nästa söndag så är det ju första advent och då börjar jag men årets adventskalender! :D

Men först har ni en sista del att njuta av. ;) Ni hittar alla delar samlade Här.

_______________________________________________________

”Men hur visste ni att jag var där?” undrar jag. Vi sitter i samma rum som vi satt i första gången jag var här. 
”Det visste vi egentligen inte”, svara Orlando och smuttar lite på sitt kaffe. Min kopp står fortfarande orörd på bordet. ”Det var bara ren tur. Jag var ut och åkte ... Letade efter dig”, lägger han till. ”Då såg jag en bil svänga ut ifrån en liten skogsväg och börja köra in emot stan. Vägen såg precis ut som den du beskrev. Jag tänkte att det kanske bara var en slump, men jag bestämde mig i varje fall för att kolla upp det. Så jag följde vägen och plötsligt så var jag framme vid huset du hade pratat om. Jag hade inte en aning om att det låg ett hus där. Men grinden var i varje fall låst. Så jag åkte och hämtade förstärkning. När vi fått upp grinden hörde vi dig skrika.” Han ser på mig.
Jag försöker smälta den oerhörda turen jag värkar ha haft. Tänkt om jag hade pratat med någon annan som inte brytt sig om att kolla upp det. ”Men vad vet ni om dem då?” frågar jag. ”Mr. Scott och de andra.”
”De har erkänt att de jobbar på ett företag, eller snarare organisation. Samma som dina föräldrar jobbade för. Man kan säga att det vill starta en ny revolution”, förklara Orlando.
”Men jag förstår fortfarande inte”, säger jag. ”Varför tar de folk till sinnessjukhuset?”
”Sinnessjukhuset fungerar ungefär som ett fängelse. Folk som kommer dit är antingen motståndare emot vad organisationen gör eller så är de, som i ditt fall, bara offer för att någon som de känner sagt emot den som bestämmer. När folk kommer dit utsätts de för en sorts hjärntvätt. De blir intalade att de är sinnessjuka och blir behandlade som de. De får jobba hårt och får lite mat. Tillslut så blir de helt enkelt knäppa och börjar tro på riktigt att de är sjuka.”
”Men jag såg deras ögon. Varför så de som jobbade där och alla andra ut som zombier?”
”Som du kanske märkte så var det väldigt dåligt ljus i hela huset. Deras ögon blir efter ett tag så påverkade att de nästa bli blinda. Men det beror nog kanske lite på hjärntvätten. Männen som jobbade där kunde man säga till att göra praktisk taget vad som helst och de gör det. De blir ungefär som mänskliga robotar.”
”Jag märkte det där med ljuset. När jag kom in på Mr. Scott kontor var det så starkt att jag fick ont i huvudet.”
Orlando dricker upp det sista i sin kopp och ställer den sedan bredvid min på bordet. Jag hasplar ur mig frågan som jag suttit och gnagt på under hela samtalet.
”Vad händer med mig nu? Mina föräldrar ...?”
”Det var tyvärr bara en liten del av organisationen vi fick fast”, säger Orlando och ser olycklig ut. ”Överhuvudet går fortfarande fri och jag är rädd att vi inte vet vart dina föräldrar är. Vem som helst skulle sticka så långt bort från den här platsen nu när vi har kommit på dem. Men vi gör allt vi kan för att hitta dem.”
Allt det lugn jag kände är borta. De finns fortfarande kvar där ute.
”Du kommer att få bo hos någon släkting tills vi hittat någon annan lösning”, säger Orlando och reser sig. Jag följer hans exempel. ”Tills vidare vill vi gärna att du säger till innan du lämnar stan. Om du kommer på något så får du hemskt gärna komma och berätta det.” Vi skakar hand. ”Sköt om dig nu och ha det så bra.” 
Lätt för honom att säger. Som har en familj att åka hem till och leva lycklig i alla sina dagar med.
Jag går ut igenom dörren. Han tror att det är över. Men jag vet att det inte är det. Inte på långa vägar.

17 bast

Tjena tjena!

Har hunnit fylla år och lite sånt sen jag skrev sist. Firade födelsedagen med en massa grattis från alla underbara vänner, lite mindre fina bilder och film och kladdkaka. Igår träffade jag Elin och vi firade på ungefär samma sätt.

Kollade på Divergent för första gången (hade tänkt att se den på bio men det blev lite försenat, haha), men måste säga att den var grymt bra! Hade väldigt höga förväntningar men den var till och med bättre än mina förväntningar. Taggar att läsa boken!

Idag har jag fixat i ordning båten inför vintern, vaxat och polerat, så nu kommer den va snabbast på vattnet. ;) Längtar redan tills nästa säsong!!

Just nu sitter jag och kollar på Trassel. 17 bast men kollar fortfarande på Disney - men hallå, vem gillar inte Disney!? Tror att jag ska ta den sista biten kladdkaka också, hehe. ;)

Ses

Namnsdagsbarnet rapporterar

Har suttit och jobbat med historiauppgiften ända sen jag kom hem (okej kanske inte exat heela tiden ;) ) men nu är den varje fall klar. Hoppas jag. Har aldrig skrivit ett "paper" förut så jag vet inte riktigt vad som förväntas. Men förhoppningsvis så blir den bra. Ska försöka läsa igenom den en gång till innan jag lämnar in den.
Idag är det för övrigt min namnsdag, två dagar före min födelsedag, hehe. ;)
Ja, det var det...
Tjo

 Två kanske mindre fina...

Matteprov

Var hemma sent idag, vid 6, eftersom att jag stannade kvar för att göra matteprov då jag missar det när vi egentligen ska ha det. Provet kändes nästan för lätt, så det känns inte riktigt som om jag har gjprt nått prov ändå, haha.
Skulle ha missat orkestern men den blev inställd så det passade ju bra. Träningen i morgon är också inställ så det ger mig lite mer tid att göra klart historiauppgiften. Dock så blir det ju lite dumt eftersom att jag bara tränar en dag den här veckan också. Vi får se om jag hinner med träningen på torsdag istället.
May the force be whit you

Väldigt mycket seriösa bilder det blev på ateljéfotograferingen, och ni har inte sett det värsta än...

Lazy sunday

Helgen har inte varit speciellt händelserik. Var ute och seglade lite igår. Stoora vågor så det var skoj. Resen av dan spenderade jag i soffan utan att egentligen göra något alls.
Idag har jag mest pluggat. Har ett matteprov på tisdag och en stor inlämning på fredag så det är rätt mycket nu. För övrigt så har jag tagit en promenad för att komma ut lite och så har morfar varit här och ätit middag.
Har hemstudiedag i morgon så det blir skönt med lite sovmorgon och mer tid för att plugg.
Ska återvända till TV nu. ;)
See u

Sinnessjukhuset - Del 8

Det är inte långt kvar nu. Här kommer näst sista delen av Sinnessjukhuset. De andra delarna finns Här.

_______________________________________________________

Det står en bil och väntar på grönt. Jag får syn på föraren samtidigt som han får syn på mig. Mannen med den tomma blicken stirrar på mig igenom bilrutan och jag känner paniken explodera som en bomb inom mig. De här här! De måste ha åkt gata upp och gata ned för att hitta mig och jag har gått dem till mötes.


Jag vänder mig om och börjar springa. Bakom mig hör jag bildäcken tjuta. Jag vet att det inte är någon ide. Jag börjar skrika, allt vad jag kan och hoppas på att någon ska höra. En bildörr öppnas och någon kommer springande efter mig. Jag har ingen chans att hinna undan. Någon tar tag i mina armar och jag kastas emot marken. Jag har ingenting att ta emot mig med. Jag smäller emot asfalten. Det ringer i öronen och det känns som om kroppen håller på att domna bort. 
Personen som fällde mig drar i min i bilen. Det tar mig några sekunder att få tillbaka rörelseförmågan men när jag väl har den börjar jag sparka och slå omkring mig. Plötsligt håller någon ett fuktigt tygstycke emot min mun. Jag känner den fräna doften och håller andan. Fortsätter att kämpa emot. Men tillsist måste jag andas. Jag försöker att ta ett litet andetag men kroppen bli ändå helt slapp och jag känner hur min blick blir dimmig.
Vi åker en stund och jag försöker få en uppfattning om vad som händer. Det är två män i bilen. Den ena kör och den andra sitter i baksätet med mig. Det var han som drog in mig i bilen. Jag halvt som halvt ligger över honom och jag försöker att dra mig undan. Jag vill bara komma så långt ifrån dem som möjligt.
Bilen gör en kraftig sväng och börjar studsa och gunga. Nu vet jag att vi har kommit in på den lilla vägen igenom skogen. Snart är vi framme vid huset. Det finns bara en chans kvar nu. Bilen saktar inte en aning. Jag samlar alla mina krafter och kastar mig emot dörren. Den är låst. Jag förstår att hoppet är ute men börjar ändå att skrika och föröka rycka mig loss när mannen tar tag i mig. Överlevnadsinstinkten finns fortfarande.
Bilen stannar hel och mannen kastar ut mig på gårdsplanen. Mina händer skrapar emot gruset och jag känner hur huden rivs upp. Men jag hinner knappt se efter innan männen tar tag i mig och drar mig emot huset. Jag sparkar och sliter, gör allt för att ta mig loss. 
Vi kommer in i den stora hallen. Jag ser att all städutrustning är bortplockad nu. Mitt på golvet står Mr. Scott.
”Jaså, här har vi fröken rymling”, säger han och ser både elak och irriterad ut på samma gång.
Jag lyssnar inte utan fortsätter att sprattla. Någonting viner plötsligt igenom luften och träffar mig på kinden. Det är en hård smäll. Ben emot ben. Den från mig att bli stilla.
”Sådär ja”, säger Mr. Scott och ler elakt. ”Nu ska du få se vad vi gör med sådana som du.”
Männen drar in mig i ett rum. Där inne stå Miss Lockword. Jag förstår att det inte är långt kvar nu. Jag måste få svar.
”Snälla”, säger jag. Min röst är hes efter allt skrikande. ”Jag måste få veta, varför gör ni såhär?”
Mr. Scott skrattar rått. ”Tror du verkligen att det där fungerar på något annat än film? Visserligen skulle jag ju kunna berätta för dig. Du kommer ju ändå inte hinna skvallra för någon.”
Då ser jag Miss Lockword ta fram en spruta. Överlevnadsinstinkten blandas med en ny panikchock. Jag samlar all energi jag har kvar och gör ett utfall. Jag sparkar till sprutan så att den faller ned på golvet. Männen tar ett hårdare grep om mig. Jag kämpar för allt jag är värd.
”Nu får det vara slut med det här”, skriker Mr. Scott.
Jag känner hur mina krafter sakta rinner ur mig. Svarta prickar börjar tona upp sig och dansar framför mina ögon.
Plötsligt hörs en kraftig smäll. På två sekunder vimlar det av polismän i rummet. Någon tar tag i de två männen och sliter bort dem från mig. Nu finns det inte längre något som håller mig uppe. Jag faller ned på golvet med en duns. De svarta prickar blir större och täcker hela mitt synfält precis som röken gjorde i min dröm. Sedan försvinner alla ljud och det blir stilla.

Kunskapsmässa

Sitter och gräver igenom ett berg av högskolekataloger som jag fick på mässan igår.
Var alltså på kunskap och framtidsmässan där de flesta universitet och högskolor från hela landet var och ställde ut. Man plockade ju på sig en del eftersom att jag inte har nån aning om vad jag vill gå. Det finns ju typ tusen program som man har ingen aning om man man kan bli när man går.
Ett besök vid en monter såg vanligtvis ut såhär:
"Hej, har du funderat på vad du vill bli framtiden?"
"Ingen aning."
"Okej.. vad går du då?"
"Samhäll samhälle"
"Jaha, men då skulle du kunna gå det här det, här och det här"
"Okej (har ingen aning om vad det är men vist)"
"Ta den här katalogen så kan du kolla i lung och ro hemma" / trycker upp en katalog eller påse i handen.
Så nu sitter jag här med en massa tidningar och ingen aning om vilka jag ska spara...

Andra delen av dagen var vi på ekocentrum där vi fick information om hållbar utveckling och miljön och sånt. Det var rätt intressant. Fick t.ex. reda på att alger är en av de fyra största sätten att skapa miljövänlig energi (efter sol, vind och vatten). Alger kan dessutom ätas och användas till att göra kläder och plast. Vem visste det lixom?

Blev lite stressig när vi kom hem bara. Han bara bli hämta och åka hem och äta och packa innan jag åkte iväg och spela match. Förlora tyvärr den men det var i varje fall sjukt kul att spela. :)
Kanske tittar in senare igen.
Hej så länge

Tre stycken från ateljéfotograferingen på fotolektionen

Onsdag... är väl en passande rubrik?

Onsdagar är en rätt okej skoldag ändå. Geografi brukar oftast vara helt ok, svenska kunde ju inte vara bättre då vi har en väldigt bra lärare, och sen så är det ju dubbelpass i foto.

Var tvungen att stanna hemma från träningen idag och plugga istället eftersom att vi ska till Göteborg i morgon med klassen och kommer hem sent och sen på kvällen är det match så jag hinner inte plugga i huvudtaget. Har dessutom hur mycket som helst i skolan just nu, har en inlämningsuppgift och ett prov denna veckan och samma sak är det nästa, och nästa... ungefär.

Har dessutom börjat planera årets avdentskalender i bloggen. Hade tänk att göra en liten videoserie som kommer upp varje advent. Håller på att skissar lite på introt just nu. Är så taggad! :D

Slänger in lite bilder som är tagna med webbkameran, det var ett tag sen

Armistice day

I år är det 100 år sen första världskriget startade och just idag, 11/11, är det 96 år sen kriget slutade. Idag är det alltså "Armistice day" vilket i uppmärksammade i skolan med föreläsning och andra grejer.

Dagen började med att vi såg "War horse" (vi var i bion dess utom). Har velat se den filmen enda sen den kom och nu ångar jag det verkligen inte! Det är sjukt fin och riktigt sorglig. Grät tre gånger, och det var jag inte ensam om. Tycker verkligen att alla borde se den. Om inte annat för att se hur det var under kriget.

Under andra halvan av dan så kom våran engelskalärares vän och föreläste lite om olika saker under kriget. Tycker att hela dagen var riktigt intressant och man har verkligen fått bättre förståelse.

Gör son Johanna och delar trailern, ta er tid att kolla

Sinnessjukhuset - Del 7

Ni hittar de andra delarna Här.

_______________________________________________________

Den svarta röken svävar runt mig. Omsluter mig. Den sätter sina vassa klor i mig, de borrar sig ner i mitt skinn ända in till benen. Jag försöker skrika men det kommer bara ett svagt väsande.
Röken täcker mina ögon. Gör allting svart. Den drar mig åt alla håll tills jag går av på mitten. Allt mitt innerhåll flyter ut. Tankar, minnen, drömmar.
Jag dalar ned i det svarta mörkret. Som det sista lövet som faller från trädet. Det finns inget som tar emot mig. Jag faller och faller. För evigt.
Jag öppnar ögonen. Ser ett tak av grenar och gröna löv. Fåglarna kvittrar och sjunger. En till dröm. Jag blundar igen. Solens mjuka strålar letar sig försiktigt in igenom löven och gör insidan av min ögonlock röd. Jag kisar emot den men ser inget. Jag rullar över på mage. Borrar ned händerna i ett tunt lager av torra löv och under det fuktig jord.
Plötsligt minns jag. Friskintyget, samtalet, rymningen. Jag önskar på en gång att jag inte minns. Det är för mycket. Jag vet inte var jag ska göra.
Försiktigt sätter jag mig upp. Kryper fram en bit under granen. Har någon följt efter mig. Tittar någon på mig just nu. Jag tar en sten som ligger bredvid mig. Kastar den i en buske en bit bort. Det ända som händer är att en fågel flaxar upp ur busken och flyger iväg med snabba vingtag.
Jag andas ut. Jag är ensam. Jag kryper ut från granen och ser mig omkring. Jag har inte ätit ett ordentligt mål på över ett dygn. Maggen kurrar och jag är så hungrig så att jag nästan mår illa. Jag stoppar i mig några harsyror medan jag börjar gå på jakt efter mat. Efter ett tag hittar jag ett hav av blåbärsbuskar med så blå bär som färjar mina läppar och hände lila när jag äter dem.
Jag proppar i mig till jag bli mätt för stunden. Sedan dricker och tvättar jag av mig i en ren liten källa. Vattnet är kallt och får mig att tänka klart. Vad ska jag göra nu? Jag måste självklart prata med någon. Någon som kommer att lyssna och tro på mig. Polisen.
Jag börjar att gå i vad jag tror är motsatt håll från sinnessjukhuset. Jag har ingen aning om hur långt det är men jag vet att jag måste gå. Förr eller senare så kommer de att hitta mig och då känns det säkrare att ha en poliskår på sin sida.
När jag har gått ett tag kommer jag fram till vägen. Nu finns det bara två alternativ på vad som kommer att hända. Antingen så kommer ingen att hitta mig eller så kommer någon att hitta mig. Då är det bara att hoppas att det är någon normal människa och inte någon av de konstiga männen.
Jag går i skogskanten på anda sidan av diket som skiljer skogen och vägen åt. Men det kommer ingen bil. Vägen verkar inte vara särskilt trafikerad.
Framåt eftermiddag är jag äntligen framme i staden. Mina fötter värker och jag har börjat att bli hungrig igen. Men jag är glad över att få gå på vanliga gator igen. Tillbaka i civilisationen. 
Jag går in igenom dörrarna på polisstationen. Bakom disken står en medelålderskvinna men det blonda håret uppsatt i en stram hästsvans.
”Ursäkta”, säger jag och gå fram till disken. ”Jag skulle behöva prata med någon. Det är brådskande.”
”Jaha”, säger kvinnan och tittar förvånat på mina slitna kläder. ”Inom vilket område?”
”Område?”
”Ja, skulle du vilja anmäl någon. Ett försvinnande, inbrott eller något liknade. Tipsa om något.”
Jag tänker efter en stund. ”Man skulle väl kunna säga att jag skulle vilja anmäl slavarbetet och en massa andra sådana saker.”
”Okej”, säger kvinnan och ser ännu mer förvånad ut. ”Då får jag be dig fylla i det här pappret.” Hon tar fram ett papper och ger mig en penna.
Jag fyller snabbt i namn och adress även om jag vet att det är onödigt. De kommer ändå inte att kunna hitta mig där om de letar. Sedan fyller jag i det jag vill anmälda. Sedan lämnar jag tillbaka det till kvinnan. Hon läser snabbt igenom det.
”Olle”, ropar hon sedan. ”Det är en tjej som vill prata med dig här.”
En man med mörkbrunt hår och skäggstubb kommer ut igenom en dörr bakom disken. Han har en polisuniform på sig.
”Jaså. Orlando heter jag”, säger han till mig och vi tar i hand.
”Tror du att vi skulle kunna prata i enrum?” undrar jag.
”Självklart! Den här vägen.”
Han försöker att inte kolla lika konstigt på mina kläder som kvinnan gjorde, men jag kan se att han sneglar på mig medan vi går igenom korridoren på väg till rummet.
”Så”, säger han när vi satt oss i var sin fåtölj. ”Vad har du på hjärtat?”
”Jo, det är så här”, säger jag. ”Det finns ett sinnessjukhus en bit utanför stan. De tar dit folk som inte är sjuka och säger att de är sjuka. Sen tvingar de dem att jobba. Dom hjärntvättar folk, ni måste göra något!”
Orlando ser överraskat på mig. ”Tror du att du skulle kunna ta det en gång till från början? Långsamt den här gången.”
Så berättar jag. Jag berättar som det slitna huset, vägen dit, hur konstiga alla folk är där och om samtalet jag hörde. När jag är klar sen Orlando ännu mer tveksam ut.
”Och hur vet du allt detta?”
”För att jag har varit där! Jag rymde i går kväll.”
”Okej”, säger han långsamt. ”Jag måste bara gå och ringa några samtal. Men det finns lite fika i rummet intill och en dusch med extrakläder på toaletten längst in. Du ser ut att behöva ta en dusch.”
Han går iväg och jag tar mig lite att äta. Okej, jag formligen proppar i mig allt som står på den lilla fikavagnen. Jag njuter av varje god smak. Efter ett tag börjar jag undra var Orlando tog vägen. Jag går ut i korridoren åt det hållet som han försvann åt.
Jag hör han röst inifrån en dörr. Jag stannar utanför.
”Ja, jag tror att jag har flickan ni söker. Hon är smutsig, har slitna kläder och ser ganska tunn ut. Ja visst, jag håller henne kvar här så kan ni komma och hämta henne.”
Jag står som förstelnad. Han tror inte på mig! Han tor bara att jag är en sjuk tjej. Jag måste här ifrån. Jag är inte trygg heller. Finns det någon plats som jag kan andas ut på?
Jag går snabbt till toaletten. Låser i mig där. Högst upp, nästan vid taket finns ett litet fönster. Stort nog att klättra ut igenom.
Jag river i högen med lånekläder. Hittar en stor svart luvtröja. Med den så borde de nog inte känna igen mig direkt.
Jag öppnar fönstret och ställer mig på toalettstolen för att nå upp. När jag tittar ned så ser jag att det enda som kommer att dämpa mitt fall är en risig buske med taggar. Men jag tvingar mig själv att bita ihop. Hellre lite nya rivsår än att stanna kvar här i väntan på att åka tillbaka till sinnessjukhuset.
Jag hoppar ut igenom fönstret och börjar sedan gå så snabbt jag kan, utan att det ska se misstänkt ut, bort från polisstationen. Jag gå in emot centrum utan att egentligen veta vart jag ska ta vägen. Det har börjat mörkna och jag har varken pengar eller mobil. Det skulle bara kännas konstigt att gå hem till någon kompis så här och hem kan jag absolut inte gå. Det är ju det första stället de kommer att leta efter mig på nu när jag har gett ut min adress.
Men när det börjar mörkna allt mer önskar jag verkligen att jag kan gå hem. Det är inte speciellt trevligt att gå runt på tomma små gator på kvällen. Jag kommer fram till en vägkorsning med stoppljus. Det står en bil och väntar på grönt. Jag får syn på föraren samtidigt som han får syn på mig. Mannen med den tomma blicken stirrar på mig igenom bilrutan och jag känner paniken explodera som en bomb inom mig. De här här! De måste ha åkt gata upp och gata ned för att hitta mig och jag har gått dem till mötes.

Söndag

Hello, har varvat läxorna med match idag. Mötte Halan vilka ligger steget under oss i tabellen. Tyvärr förlora vi med 7-2 vilket var synd för vi spelade bra och hade sjukt mycket skott på mål. Grejen var bara att motståndarnas skott gick I mål.

Restan av dagen har jag som sagt spenderat med plugg. Och mer lär det väl bli i morgon. Mitt liv mina damer och herrar!

Ses

Shopping på torp

Vart på torp och shoppat med mamma och pappa idag. Fick med mig en hel del bra saker hem (allt under + ett par skor). Behövde bland annat nya byxor vilket jag hittade ett par. Sen så hittade jag ha en skjorta och en vinröd tröja vilket jag också ville ha. Blev en ny t-shirt också eftersom att den har hyfsat billig och jag behöver nått casual.

Inte världens bäst bilder man jag hoppas att de duger. ;)

Byxor - BikBok 599:- (så sjuk sköna!)

 T-shirt - GinaTricot 99:-

Skjorta -  H&M 249:-

 Byxor med resår i midjan - Kappahl 199:-

 Tröja - Lindex 199:- (dock lite stor men over size är alltid mysigt)

 Byxor med låg midja - Cubus 499:-

Let it snow

Idag kom första sön, och gick igen. Men det är helt okej att den inte la sig eftersom att det inte är vinter än. Mysigt var det i varje fall. Och kallt. Mest kallt kanske. Men det var bara att slänga på sig halsduk och vantar.

Hade ingen fiollektion idag men istället var det en massa plugg som väntade. Känns som om de kommande veckorna kommer bli väldigt jobbiga då vi har massa inlämningar och prov hela tiden. Men det är bara att kämpa på. I morgon är det fredag och helg.

May the force be with you

HT Camp

Att uppdatera bloggen på lovet var ju inget jag direkt hade tid med om man säger så.

Var hemma i tre dagar och sedan åket vi iväg på spa i Vilket var riktigt skönt. Spenderade knappt två dagar där innan jag åkte vidare till Domsten (Helsingborg) på höstläger med seglingen.

Lägret var självklart riktigt kul och ganska jobbigt, hehe. Det var bara äta, segla, äta, segla, äta, samling, prata, sova. Och någonstans där emellan skulle man försöka hålla koll på alla blöta saker och försöka undvika att få dem så lite sandliga som lite (och det var inte lätt kan jag säga). ;)

Efter en dan på sjön var man rätt slut så vi höll oss pigga genom att käka massa godis (vissa kanske käkade för mycket,*host host* en viss stenungssundare).

Har även utvecklat mina danskakunskaper då en av våra tränare var dansk (och det var danskar med).

Om ni vill läsa mer om lägret kan ni göra det Här, och nedanför kan se några bilder som Sannas pappa har tagit..

Sinnessjukhuset - Del 6

Kom på att jag glömde lägga ut en del förra veckan, när jag lämnade er med en cliffhanger och allt. Men för att kompensera ut det hela så får ni en extra lång bit den här veckan. Det är ju ändå halloweenhelg och allt. ;)

Ni hittar de andra delarna Här.

_______________________________________________________

Hon gå ut igenom dörren. Jag väntar på ljudet av nycklarna men det kommer inte. Jag ställer soppskålen på brickan och går till dörren. Jag fortsätter att lyssna. Det ända som hörs är snabba klackar som försvinner bort igenom korridoren. Mitt hjärta slår så snabbt så att jag nästan tror att det ska hoppa ur bröstet. Jag sträcker fram handen emot dörrhandtaget. Kommer dörren att vara upplåst?

Jag trycker ned handtaget. Dörren glider lätt och ljudlöst upp. Den är inte låst! Jag är fri! Eller inte riktigt fri, men jag kan i varje fall gå iväg vart jag vill.
Jag bedömer snabbt situationen. Vart Miss Lockword än skulle så verkade hon ha bråttom. Hon lär inte märka om jag följer efter henne, och dessutom så är det min ända chans att få svar på alla min frågor.
Jag smyger försiktigt efter henne. Under min vecka har jag lärt mig att hitta ganska bra. Det finns inga gömställen men oftast så är det ingen i korridorerna som man behöver gömma sig för. Jag hoppas att Miss Lockword inte ska kolla bakåt för då kommer hon se mig direkt. Men som tur är skyndar hon framåt utan att se sig om, och hon går till ett ställe som jag känner till Mr. Scotts kontor.
Jag står på våningen över och hör henne knacka på hans ljusa trädörr.
”Vem där?”, hörs Mr. Scott röst, precis som första gången jag kom hit.
”Det är Miss Lockword”, säger Miss Lockword. ”Det är viktigt.”
Jag hör dörren öppnas.
”Jaså?” säger Mr. Scotts röst. ”Kom in då.”
Jag smyger ned för trappan. Efter alla dagar vi har jobbat med att tvätta, dammsuga och polerat den så vet jag hur jag ska gå för att trappan inte ska knarra eller låta på något annat sätt. Jag sätter mig vid kanten av trappan, redo att fly om det skulle bli nödvändigt. Det är så tyst att jag kan hör deras röster igenom dörren.
”Jag har nyss inne hos henne”, säger Miss Lockword.
”Ja?”, säger Mr. Scott.
”Hon ställde en massa frågor. Uppförde sig inte som hon borde”, säger Miss Lockword. ”Jag var helt säker på att det gick och rätt håll. Hon var ju till och med helt borta ett tag, men nu vet jag inte.”
”När var det här?”, undra Mr. Scott.
”Alldeles nyss.”
”Chefen sa att hon kunde vara svår. Jag tyckte inte så i början ... men det är väl bäst att vara på den säkra sidan. Jag ringer och kollar med honom vad vi ska göra. Snälla, ta lite te så länge.”
Jag hör dem röra sig där inne. Någon lyfter en telefonlur. Chefen? Finns det ännu en person? Detta har inte alls hjälpt mig att få svar. Tvärt om så har jag bara fått mera frågor.
”Hallå? Ja, hej. Det är Mr. Scott”, säger Mr. Scotts röst. ”Det gäller henne. Ja, vi trodde att det skulle vara lätt men hon har inte alls gått att hjärntvätta som de andra.”
Hjärntvätta! Plötsligt förstår jag. Man är inte sjuk när man kommer till det här stället. Man blir sjuk av det här stället. De inbillar en att man är sjuk och tillslut börjar man tro på det själv. Det hände för de andra. Det hände nästa för mig. Men varför? Jag fortsätter att lyssna.
”Men är du säker på att vi måste? Hennes föräldrar?” Någon säger nått i andra änden. ”Så de går fortfarande inte med på att samarbeta. Ja du har rätt, då får de skylla sig själva. Vill de inte vara med på våra planer skulle de inte gått med från början. Nu får det sina konsekvenser. Vi ska göra vad som krävs med flickan sedan lovar jag att alla här ska fixa upp kåken åt er.”
Jag behöver inte lyssna mer. Jag har redan förstått vad jag behöver förstå. Mamma och pappa har jobbat mycket på senaste tiden men jag har inte fått veta med vad. Just den här helgen skulle de vara borta. Tydligen så har företaget de jobbar för inte gjort helt rena saker och mamma och pappa måste ha velat dra sig ur. Men de fick inte. De blev tvingade att tala in det där meddelandet till mig. De tog mig som hot. Jag måste härifrån innan de gör något ännu värre än det de redan har gjort.
Mr. Scott håller på att avsluta samtalet. Snabb reset jag mig och springer tyst emot det stora dörren. Ber en bön att den ska vara upplåst. Det är den. Jag knuffar upp den en lite bit och sedan slinker jag igenom. Jag försöker stänga den så tyst jag kan men den ger ändå ifrån sig en liten smäll som ekar igenom hela hallen. Nu är det bråttom. Någon måste ha hört smällen eller upptäckt att jag inte är i mitt rum. Stängde jag dörren när jag smet? Jag minns inte.
Jag springer ned till grinden men stannar tvärt. Den är låst. Så klart. Och jag har ingen aning om  hur man öppnar den. Hjälplöst står jag där och försöker komma på något jag kan göra. Jag kan inte klättra över grinden. Den är alldeles för hög och om jag ens skulle klara att komma upp så skulle taggtråden hindra mig att göra resten.
Plötsligt minns jag vad flickan sa till mig. Det finns en väg, ett hål igenom staketet, det finns en väg ut. Hålet! Jag börjar att söka längs staketet. För varje meter försvinner hoppet mer och mer. Jag hittar inget hål. Flickan kanske bara svamlade. Men då ser jag det. Jag har nästan gått ett helt varv runt huset. Hålet är litet, längs nere vi marken. Men det går att ta sig igenom. Jag kravlar och kryper. De vassa ståltrådarna skär i min hud och i mina kläder. När jag är igenom reser jag mig och börjar springa. Jag springer allt vad jag kan. Det döda gräset piskar mig emot benen men det bryr jag mig inte om. Jag vill vara bort från huset. Bort från hjärntvätten.
Jag hör röster bakom mig, ökar farten lite till. Kommer jag till skogen klarar jag mig för stunden. Men den är så långt borta. Jag kan bara skymta trädtopparna i horisonten. Jag tänker på flickan. Flickan som kanske fick offra sitt liv för den här hemligheten. Varför sa hon det just till mig? Var det för att hon visste att hon aldrig skulle ha klarat det. Hon kunde inte springa tillräckligt snabbt, hon hade inte orkat. Jag känner att mina ben börjar värka, mina lungor svider. Men jag vågar inte stanna. Jag måste fortsätta.
Skogen kommer närmare. Börjar torna upp sig framför mig. De stora döda träden sträcker sina kala grenar upp emot himlen som otäcka armar. Men skogen ger mig skydd. Den är stor. De kommer inte att hitta mig där.
Jag fortsätter att springa ända tills skogen är tät omkring mig. Ju längre in jag kommer desto grönare blir den. Det är som om sinnessjukhuset har en ond aura runt sig som får allt att dö. Jag saktar ned lite på takten men vågar inte stanna helt. Vad ska hända nu? Vad ska jag göra? Jag har ju egentligen aldrig haft en plan om vad jag ska göra. Det ända jag visste var att jag ville ifrån huset.
Jag sätter mig under en stor gran. Det är mörkt och ensligt runt mig. Jag hör konstiga ljud från skogen. En ugglas hoande. Jag vill bara somna ifrån den här mardrömmen. Och det gör jag. Men vaknar upp i en annan.