Novellsöndag - Sinnessjukhuset, sista delen

Här kommer då sista delen av Sinnessjukhuset. Hoppas att ni har tyckte att det var okej. :)
Kanske fortsätter med novellsöndag om ni vill? Men nästa söndag så är det ju första advent och då börjar jag men årets adventskalender! :D

Men först har ni en sista del att njuta av. ;) Ni hittar alla delar samlade Här.

_______________________________________________________

”Men hur visste ni att jag var där?” undrar jag. Vi sitter i samma rum som vi satt i första gången jag var här. 
”Det visste vi egentligen inte”, svara Orlando och smuttar lite på sitt kaffe. Min kopp står fortfarande orörd på bordet. ”Det var bara ren tur. Jag var ut och åkte ... Letade efter dig”, lägger han till. ”Då såg jag en bil svänga ut ifrån en liten skogsväg och börja köra in emot stan. Vägen såg precis ut som den du beskrev. Jag tänkte att det kanske bara var en slump, men jag bestämde mig i varje fall för att kolla upp det. Så jag följde vägen och plötsligt så var jag framme vid huset du hade pratat om. Jag hade inte en aning om att det låg ett hus där. Men grinden var i varje fall låst. Så jag åkte och hämtade förstärkning. När vi fått upp grinden hörde vi dig skrika.” Han ser på mig.
Jag försöker smälta den oerhörda turen jag värkar ha haft. Tänkt om jag hade pratat med någon annan som inte brytt sig om att kolla upp det. ”Men vad vet ni om dem då?” frågar jag. ”Mr. Scott och de andra.”
”De har erkänt att de jobbar på ett företag, eller snarare organisation. Samma som dina föräldrar jobbade för. Man kan säga att det vill starta en ny revolution”, förklara Orlando.
”Men jag förstår fortfarande inte”, säger jag. ”Varför tar de folk till sinnessjukhuset?”
”Sinnessjukhuset fungerar ungefär som ett fängelse. Folk som kommer dit är antingen motståndare emot vad organisationen gör eller så är de, som i ditt fall, bara offer för att någon som de känner sagt emot den som bestämmer. När folk kommer dit utsätts de för en sorts hjärntvätt. De blir intalade att de är sinnessjuka och blir behandlade som de. De får jobba hårt och får lite mat. Tillslut så blir de helt enkelt knäppa och börjar tro på riktigt att de är sjuka.”
”Men jag såg deras ögon. Varför så de som jobbade där och alla andra ut som zombier?”
”Som du kanske märkte så var det väldigt dåligt ljus i hela huset. Deras ögon blir efter ett tag så påverkade att de nästa bli blinda. Men det beror nog kanske lite på hjärntvätten. Männen som jobbade där kunde man säga till att göra praktisk taget vad som helst och de gör det. De blir ungefär som mänskliga robotar.”
”Jag märkte det där med ljuset. När jag kom in på Mr. Scott kontor var det så starkt att jag fick ont i huvudet.”
Orlando dricker upp det sista i sin kopp och ställer den sedan bredvid min på bordet. Jag hasplar ur mig frågan som jag suttit och gnagt på under hela samtalet.
”Vad händer med mig nu? Mina föräldrar ...?”
”Det var tyvärr bara en liten del av organisationen vi fick fast”, säger Orlando och ser olycklig ut. ”Överhuvudet går fortfarande fri och jag är rädd att vi inte vet vart dina föräldrar är. Vem som helst skulle sticka så långt bort från den här platsen nu när vi har kommit på dem. Men vi gör allt vi kan för att hitta dem.”
Allt det lugn jag kände är borta. De finns fortfarande kvar där ute.
”Du kommer att få bo hos någon släkting tills vi hittat någon annan lösning”, säger Orlando och reser sig. Jag följer hans exempel. ”Tills vidare vill vi gärna att du säger till innan du lämnar stan. Om du kommer på något så får du hemskt gärna komma och berätta det.” Vi skakar hand. ”Sköt om dig nu och ha det så bra.” 
Lätt för honom att säger. Som har en familj att åka hem till och leva lycklig i alla sina dagar med.
Jag går ut igenom dörren. Han tror att det är över. Men jag vet att det inte är det. Inte på långa vägar.