Att segla

Att segla i tisdags var nog något av det jobbigaste och det roligaste jag gjort. Både fysiskt och psykiskt. Det var jobbigare än fyspass, beeptest och idioten tillsammans.
Det kanske är många som inte förstår hur det kan vara så eftersom att segling ändå bara är "att glida runt lite på vattnet". Det är det inte! Det är inte lätt att segla när det blåser 15 m/s (kuling) och du ska hålla koll på båten - din kurs, meterhöga vågor, orka skota och kränga ned båten - samtidigt som du blir halvt som halvt dränkt. 
Och du vet att du när som helst kan hamna i vattnet.

Samtidigt så är det så grymt kul! För när du seglar så finns bara nuet. Du är så sjukt koncentrerad och det finns inte plats för några andra tankar. Framtiden räcker inte längre än till nästa boj eller möjligtvis slutet av banan. 
Och det är det som gör det så psykiskt jobbigt. Man märker det inte då, men när man väl släpper koncentrationen, kommer in på land eller sitter i bilen hem då är man verkligen helt slut. En kväll efter en tävling är jag tusen gånger tröttare än en kväll efter en innebandymatch.

Är det inte läskigt att segla när det blåser så mycket? Jo jag erkänner, igår var jag faktiskt lite osäker på hur länge jag skulle klara det. Många gånger kunde jag inte kalla det segling utan mer ett försök att hålla kontroll på båten. Men rädslan som fanns många gånger när jag seglade optimist var lixom inte där. Lika lite som det fanns plats för tankar fanns det plats för rädsla. 

När vi skulle gå ut igår frågade jag min tränare om vi verkligen skulle segla en bana. Klart vi skulle! Så blev det dock inte vilket jag är glad för. För jag skulle inte klarat att hålla koll på ytterligare än sak. Istället blev det bara två varv in och ut. Men det räckte. För jag tror att alla dagar behöver man inte segla en bana, man behöver inte träna vissa övningar på innebandyn eller bara spela vissa stycken på fiol. Ibland är det bäst att bara göra the real thing och köra på. Det är då man lär sig som bäst.

Åter igen vill jag bara påpeka känslan som jag har när jag seglar. Igår var det svårt att känna den för det fanns verkligen inte plats. Men när kontrollen och koncentrationen släppte lite så var det bara att hänga med. 
Och jag kan inte beskriva hur det var att surfa med båten igår. Det var sådana vågor och sådan vind att det bara fräste om det. Bokstavligt talat. Jag vet inte hur fort det gick, men fort var det! Det förstod man inte riktigt för än man såg de andras segel jämfört med något som stod stilla.



Jag ber om ursäkt om detta inlägg var fruktansvärt rörigt och inte följer några som helst av de grammatiska reglerna, men jag var bara tvungen att skriva av mig! Jag vill kunna läsa det här och minnas den dagen. 
Och jag vill att folk ska kunna läsa och förstå hur jobbigt och fantastiskt kul segling verkligen är!